Alltid, överallt
lämnas jag mitt i massan av ensamhet

Min fruktan övergår till tomtar på loftet
och galenskapen står och väntar i farstun

Lysrören bränner sönder näthinnan,
(det var ju därför jag bad dig att släcka)
för mina ögonlock är bortfrätta av din
syrliga sarkasm


Kraftlösheten som besitter mig
lockar fram dammråttorna ur hörnen,
förvandlade till blodtörstiga rovdjur
redo att attackera mina bara fötter



Nu har du äntligen släckt lamporna men
mörkret äter upp mig, gör min säng till
ett hotfullt, mörk cell med låsta dörrar
och nycklarna kastade långt åt helvete

Förvandla mig till vinden så blåser jag ut
i friheten på lätta vingar. Låt mig andas in mig själv
och upplösas för här inne har det svarta redan börjat tugga på mig!