Skolgården låg öde…
inte en varelse rörde sig på dess mark.
Dem flesta var inomhus,
instängda i ett kvavt klassrum med skrikiga klasskamrater.

Solen stod högt på himmelen och gav en behaglig värme,
som ingen tog emot.

Gräset var friskt och grönt,
redo att barn skulle springa omkring och
någon bokmal skulle sätta sig och läsa.

Gungorna svingade sakta fram och tillbaka
i den svala vinden som kom ifrån öster
redo att höra barn skratta, le och leka.

Träden fanns i hörnen av skolgården…
långa med starka grena och mustiga lövverk,
redo att ge skydd för dem som söker sig undan den varma solen.

Men ingen rörde sig på skolgården,
eftersom ingen var där.
Än så länge var det fortfarande lektion,
och skolgården låg i sin tysthet.

Man såg i skolans fönster,
elever som kollade längtande ut
svor åt den som tvingade dem vara inomhus.
Dem blev tillsagda och sakta vände dem bort sina huvud från fönstren
och glo på sina tråkiga lärare i stället…

Snart är det rast, snart är dem fria
snart ska dem få igen...