jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
och att dina ord i natten är det enda som når in 

lätta steg som
ekar i underjorden.
det ringer i mina ögon men jag
orkar inte lyssna på det idag
för jag har metall-nylle och rosa hår och my boy lollipop på hög volym i ipoden.
det kom ett ljud
något som många skulle kalla för skrik
eller glädjerop.
jag skulle nog kalla det för kärlek.
sen kom det ord
och tårar
och skratt
och pirr i kroppen.
dina ord smekte min kind och mina fingrar fylldes med pop-rocksfnitter.
rummet fylldes med arga syskon men jag hörde inte dem jag hörde bara ditt och mitt hjärta
som sakta slog i takt till hoppet
saknaden
den förlorade och återfunna tryggheten.