du är min kaffekopp på morgonen

orden blir för stora
och för små
när dina ögon lyser i mig
på mig
med mig

och med dig blir jag inte otillräklig
kyssar blir inte för stora
och inte för små

ditt lockiga hår luktar gloria
och du förstör mig inte som någon annan
det är mjukt
och försiktigt
din lock runt mitt finger

trettiotusen blir plötsligt en
en
en
en
smutsig parkbänk
jag känner smaken av min pusselbit
av trä
flisorna som tuggar på mig

i ögonblicket
lämnar jag dig
och inser

vad jag har att förlora.