Dagarna följer i samma mönster dag ut och dag in. Samma menigslösa mönster. Här sitter jag utan att ens bry mig. Utan bara ser dagrar försvinna förbi. Precis som molnen på himlen seglar förbi. Liksom vågorna från havet slår mot stranden för att sedan försvinna. Utan att någon reagerar.

Kan du hindra moln från att segla himlen förbi. Kan du hindra vågorna från att slå in mot stranden för att sedan försvinna. Kan du bryta mönster.

Sittandes på en grön träpall mitt i ingenstans under stjärnorna.

När du inser att det är ditt liv som seglar iväg. Att det är ditt livsmönster du sitter på din gröna träpall och tittar på.

Det krävs mod för att bryta mönster. Mod är något inte alla har. I alla fall inte dom som sitter på en grön träpall.

Sittandes på min gröna träpall ser jag livets moln segla förbi. Utan en aning om vad jag ska göra.

Det är mycket som är svårt, för flickan. Svårast är att resa sig från den gröna träpallen och gå, att bryta mönstret.