sick of crying,
tired of trying,
yeah im smiling.
but inside im dying.

Går inte att beskriva mig bättre.
jag orkar inte alltid ljuga.
någon gång tar det slut.
varje gång någon frågar hur jag mår,
så säger jag : \"jag mår bra!\"

men jag mår inte bra.
jag mår inte alls bra.
men ingen ser igenom mina lögner.
inte ens David, som jag trodde förstod mig så väl.
Var tog min superman vägen?
vem stöttar upp mig när jag behöver det som mest?
vem reser mig upp när jag faller?

jag ändrar riktning.
orkar inte fortsätta i samma spår.
orkar inte falla dag ut och dag in.
jag måste klara mig på egen hand.
egentligen så orkar jag inte det heller.
jag orkar inte skapa nytt,
orkar inte bygga upp muren som en gång var så hel.
stenarna ligger krossade framför mina fötter.

jag kanske skulle köpa nya?
fast nya stenar hjälper mig inte.
jag har ändå inte kraften att bygga upp min skyddsmur.
David brukar göra det åt mig.
han skyddar mig från världen,
och i hans närhet är jag trygg.
alla röster försvinner,
ångesten är putsväck och
jag ser inga elaka demoner.
Hos David är jag trygg.
Hos David Persson.