Hon ligger nedbäddad med tummen i munnen
Vi sitter vid varsin sida om henne

\"Kan du säga glass?\"

Hon ler och försöker uttala ordet, forma munnen som ett \"a\".

\"Glass.\"

Ögonblicket.

\"Kan du säga: Jag vill ha glass?\"

Plötsligt stannar tiden upp.
\'Vad sa han?\'
Hon tar sin lilla hand, sätter den till sin mun och till hans kind.
Han ler.
Hon ler.
Kryper ner längre ner under täcket och fnittrar förtjust.




Ett ögonblick.



Jag kommer aldrig glömma.