Vad gör man när man känner gråten,
bakom ögonen
i ögonen
i halsen
i hjärtat
i bröstet ?
Man behöver gråta,
men det går inte.
Tårarna går inte att släppa ut,
glittret har fastnat i hjärtat.
Jag vill visa glittret men det har fastnat,
för längesen,
fast i kroppen
fast i själen.

Där det föralltid finns,
tårarna,
som ett ständigt minne.
Minnet av kärleken
jag en gång kände.

Nostalgin är överväldigande,
den kastar sig över mig,
beordrar mig att gråta.
Men det går inte,
det har aldrig gått,
och det kommer inte att gå.

Detta får jag leva med,
glittret i själen.
Skärvor av tårarna som aldrig kom ut.