blir snälla

medgörliga och

tysta

tystnaden blir som en kramp

det är såna kvällar

lamporna förblir släckta

och persienerna fördragna

väntan i allt tomrum

värker kroppen stel

tystnad, väntan

oron vankar av och an

vetskapen

oroliga ögon gläntar på det

fördragna

pulsar rusar

då

dörrklockan vaknar och

ursinnet kommer hem

brevlådan skräller av hårda ord

luften

vibrerar av

hat och frustration som

dörrklockan ekar

dörren bultar, bångnar

väntan

hjärtslag springer maraton

tusentankararskarusellen  snurrar

flyktinstinkten vaknar

dörren som viker sig

ger upp

som alltid

och helvetesgapet öppnar sig

var är mamma...

vi hängde oss som ett pärlhalsband runt din hals,

skyddade dig med våra kroppar,

den gången lät han dig vara...

...tror jag