Din objektiva uppenbarelse var någon annans
trots att du var din egen.
Din tankar var dina egna
men det var också allt.
Din kropp befann sig på en främmande plats
din själ var fri genom natten.
Dina läppar kysste hennes det vet jag
men ditt huvud var tomt på känslor.
Man såg att du var där just då
men du flög långt över molnen.
Du flydde ut i evigheten
men alltid var du fast.

Tills en dag

Din tilltro till ditt värde kom att bli din räddning.

Du bröt dig ut.
Du sårade ett hjärta.
Du krossade ditt eget.
Ett barn som du inte längre minns blicken på.
Dina tårar är salta när du gråter i natten.
Du finns här nu, natt som dag
Du flyr inte längre din väg.
Din objektiva uppenbarelse är lika närvarande som dina tankar och ditt minspel.
Vi är här nu
Vi går framåt
Det är ett tungt bagage att bära
men ta vi en kärra med oss kan vi dra det bakom oss istället.