Mick och Hanna intervjuas
Det är december utan snö, fortfarande höst fast alla kallar det vinter, Mick fnyser åt tanken. Lika korkat som det han precis skall göra nu, om så bara Hanna kunde komma någon gång!
Långt borta, där hustaken närmar sig marken, sjunker solen mot mörkret i den blekrosa skyn. Vinden rasslar i löven, den fuktiga luften liksom kommer för nära – han tål inte denna blöta kyla.
Mick står där nästan orörlig, skiftar tyngden mellan benen en gång, en till, väntar, funderar på att kavla upp ärmen och se hur mycket klockan hunnit bli, men det är ingen idé – hon kommer när hon kommer. Dessutom måste hon ju tänka på barnet nu också, tänka på vad doktorn har sagt.
”Jävla väder.”
Han suckar, händerna obeslutsamt hängande längs sidorna, inte instoppade i jackans fickor. Hur länge ska han vänta innan klockan blivit för mycket, när är det inte längre någon idé? En kall vindpust blåser sand i hans ögon, de rinner, droppar tårar som glittrar i dagens sista ljus.
”Gråter du?”
Hanna låter orolig, han ler.
”Nej, vinden.”
Tar hennes hand, de rör sig mot hållplatsen.
”Väntat länge?”
”Jag kom just.”
De ser på varandra, hon trycker en puss på hans läppar och Mick ler ännu bredare.

På vagnen:
Sammandrag, endast väsentliga detaljer
Fastställt efter granskning av övervakningsmaterial och intervjuer med de medpasagerare som FAE lyckats identifiera

a) Fart, ljud, kroppslukter, blöta tidningar, grus, ett och annat löv, män, kvinnor, barn, tanter, farbröder, några smutsiga bitar lösgodis, en barnvagn

b) En kort konversation mellan Hanna och Mick, ett otal pussar och några kyssar, Hanna som fnittrar, Mick skrattar rakt ut en gång, några skämt, en rolig historia, de reser sig upp från sina platser för att ge plats åt ett äldre par

c) Under resan Marklandsgatan – Kålltorp befinner
de sig i:

Period 1 16:43 – 16:47
(Marklandsgatan - Mariaplan)
Första vagnen: En på var sida genomgången
Hanna på stolsrad 4, räknat från mittingången, stolsrad 2 räknat från främre ingången, höger sida.

Mick på stolsrad 4, räknat från mittinggången, stolsrad 2 räknat från främre ingången, vänster sida
Båda har manliga medresenärer bredvid sig.

Period 2 16:47 – 16:50
(Mariaplan – Chapmanstorg)
Första vagnen: Båda tillsammans
Hanna på stolsrad 4, räknat från mittingången, stolsrad 2, räknat från främre ingången, vänster sida

Mick på stolsrad 4, räcknat från mittingången, stolsrad 2, räknat från främre ingången, vänster sida.

Period 3 16:50 – 17:08
(Chapmanstorg – Kålltorp)
En står, en sitter.
Hanna på stolsrad 1, räknat från mittingången, stolsrad 5, räknat från främre ingången, vänster sida.
Hanna har en manlig medresenär bredvid sig.
Mick står vid räcket närmst stolsrad 1, räknat från mittingången, stolsrad 5, räknat från främre ingången, vänster sida.

Tomrum:
Promenaden mellan hållplatsen och FAE-institutets lokalbyg-gnad avlöper utan vidare intressanta inslag (i alla fall har inget av särskilt intresse kunnat fastställas) under loppet av cirka 10 minuter. Dock, på grund av dess del i ett avgörande skede, bör den ej heller hoppas över. Exakt hur de avverkade avståndet mellan hållplatsen är omöjligt att veta, men frågor angående vägen till Micks och Hannas första möte med FAE har besvarats i en mängd olika intervjuer med paret själva.
Här, några citat av relevans:

Ur intervju med Hanna,
av Fabian Relling,
Se & Hör:
”På vägen till vår första intervju var jag så nervös att jag inte lät Mick släppa min hand ens för en enda sekund (…) Jag hade ju slutat röka och jag antar att det gjorde mig ännu mer nipprig (…) Jag borde inte ha oroat mig så mycket dock, de var jättetrevliga, verkligen.”

Ur intervju med både Mick och Hanna,
av Fabian Relling, Se & hör:
Mick: ”När vi fick det där brevet så tänkte jag att det redan var fixat, men (…) när jag fick reda på att vi skulle intervjuas nästa dag blev jag otroligt nervös. Jag menar, varför skulle de välja just oss när de hade tusental andra sökare, där säkert i alla fall ett hundratal måste ha verkat intressantare än vi?”
Hanna: ”Jag blev inte så nervös när vi fick höra om mötet, det var först på väg dit som nerverna satte in. (…) jag började kallsvettas en del, och pratade nog mer än vanligt (…) jag förstår inte hur Micke stod ut med mig.”

Ur intervju med Hanna,
av Hedvig Ekdal, Aftonbladet:
”(…) jag var mer nervös när vi skulle till första intervjun med FAE än när kameramännen kom hem till oss (…) men när vi väl var där kändes allt helt rätt (…) de var väldigt trevliga.”

Ur intervju med Mick,
av Anna Werle, Expressen:
”Jag var nog mer sansad än Hanna, inte för att det säger mycket. Självklart hoppades jag på att det skulle gå vägen, men jag var ju samtidigt rädd att de skulle nobba oss (…) det kändes helt rätt när vi till slut kom fram till FAE’s lokaler (…) de var inte alls så nedlåtande som jag varit rädd att de skulle vara (…) de tog emot oss på bästa tänkbara vis. Nästan som om de visste hur bra det skulle gå för serien (…)”

Ankomst:
Mick och Hanna anländer vid kontoret klockan 17:19:24, och därifrån finns allt dokumenterat genom övervakningsbilder och ljudupptagningar. Personal som kom i kontakt med de båda, om så verbalt, visuellt eller rent fysiskt, har noggrant förhörts för att ge nyans åt materialet. Dock har inget av större betydelse eller intresse utrönts ur detta material, som inte behöver något mer än en övergripande beskrivning:

Entré
Mick och Hanna in genom entrén 17:19:24, rör sig mot receptionen, tre korta uppehåll på vägen, utbyter några ord 17:19:45.
Hanna: Jag vågar inte…
Mick: Kom igen, liten, det är inget att…
Mick tar Hannas arm i sin, passerar två anställda på väg ut ur byggnanden,

Reception
sedan till den kvinnliga receptionisten 17:19:54.
Hanna: Du får…
Mick ser på Hanna ett ögonblick, vänder sig sedan till receptionisten.
Mick: ”Hej, mitt namn är [namn + efternamn], och det här (gestikulerar mot Hanna) är min fru, [namn + efternamn]. Vi skulle visst till ett möte, men vi är nog lite sena…
Recept: ”Javisst. Ta hissen upp till tionde, gå av, första dörren till höger. Varsågod.”
(På frågan om hennes omedelbara uppfattning om de två svarade hon i FAEs senare undersökning: ”De verkade artiga. Stack inte direkt ut om man säger så. […] hade inte sett mig om ifall jag passerade dem på stan.)
Mick: ”Tack.”
Hanna: (Till synes för sig själv) ”Tack.”
Hanna och Mick lämnar receptionen 17:20:34, bort till hissen,

Utanför Hiss
trycker på hit-knappen 17:20:43, Mick har Hannas arm i sin fortfarande.
Hanna: (För sig själv) ”Kom igen…”
Mick: ”Vad?”
Hanna skakar på huvudet, hissen anländer vid entréplan 17:21:02, dörrarna öppnas 17:21:04, de stiger in,

I Hiss
trycker på våningsknapp 10, 17:20:11, dörrarna stängs 17:20:14, hissen börjar röra sig 17:20:16.
Hanna: ”Tror du det går bra?”
Hanna drar sin arm ur Micks grepp 17:2018.
Mick: ”Oroa dig inte.”
Hanna: (För sig själv) ”Lätt för dig att säga.”
Mick: ”Vad? Sa du något?”
Hanna skakar på huvudet, suckar, hissen anländer med ett pip vid våning 10 17:20:36, dörrarna öppnas 17:20:38, de stiger ut,

10:e Våningen
ställer sig precis framför hissen i korridor.
Hanna: ”Vilket håll var det nu…”
Mick pekar mot dörren till höger om dem.
Mick: ”Där tror jag. Hon sa väl höger?”
De är framme vid dörren 17:21:01, Mick knackar på, öppnar den 17:21:08.

Om mötet:
Själva intervjun med Mick och Hanna är sekretessbelagd och har aldrig spridits utanför FAEs arkiv, där övervaknings-material (bild- och ljudupptagningar från ett otal dolda kameror och mikrofoner) samt kompletta utskrifter av frågor, svar och nogrant antecknade visuella detaljer (så som ansiktsuttryck, kroppsspråk, pauser och andra tidsanvisningar) kompletta med analyser av dessa, förvaras utom räckhåll för andra än högt uppsatt säkerhetspersonal och direktörerna själva. Vissa frågor har emellertid besvarats kring detta första möte, följande urval anses vara av intresse:

Ur intervju med dr Beleuin,
av Gina Molvik, Veckorevyn:
”(…) jag var ju självklart närvarande, kanske mest av säkerhetsskäl. De verkade ganska nervösa, framför allt Hanna – Mick höll hennes hand under hela intervjun. (…) jag ställde några allmänna frågor, hälsomässiga givetvis, t.ex. om Hanna fortfarande rökte, om ärftliga sjukdommar i släkten och sådant. (…) jag träffade inte hennes mor vid mötet utan under inspelningen, och fick reda på hennes medicinska tillstånd först någon vecka senare.”

Ur intervju med producenten Markus Sörenstam,
av Karl Sörby,
Dagens Industri:
”(…) tja, nöjesbranchen har ju alltid varit något av nyfikenhet för mig, men jag var inte säker på att jag ville ta steget fullt ut och producera familjeunderhållning förrän efter mitt första möte med Mick och Hanna på FAEs kontor. De verkade vara helyllemänniskor båda två, väldigt… varma. Givetvis drog jag mig ur när jag insåg mitt misstag.”

Ur intervju med Hanna,
av Olga Luzjin,
Metro:
”Jag visste inte alls vad jag skulle säga, jag menar, man vill ju verka intressant liksom. (…) det var lite obekvämt när de ställde privata frågor, så som ifall jag röker eller inte, och om min medicinska bakgrund, men (…) nu i efterhand kanske det hade varit smart att ta upp det här med min mor, men det var som om jag inte fick tillfälle… sedan blev det ju som det blev.”

Ur intervju med Mick och Hanna,
av Hjalmar Gråberg, Nöjesguiden:
Mick: ”När vi talade med FAE första gången så var det mest allmänna frågor det gällde. De verkade mycket intresserade av att vi hade det gott med hälsan. Hanna frågades ut av ett antal läkare och vi erbjöds, eller snarare tvingades, att gå med på ett bestämt antal terapitimmar per vecka för att försäkra vår mentala hälsa också. (…) jag visste ju redan då att det skulle kunna komma att uppstå vissa problem senare, men eftersom Hannas mor inte fördes på tal så visste jag inte riktigt om det var något jag borde ta upp. (…) givetvis var jag ju också lite motvillig till just den biten, av förklarliga anledningar.”