Något har satt bo i min kropp

Sen tolv år tillbaka

Du är ett syndrom så egentligen finns du inte
Men ändå känner jag dig väldigt väl

Varje dag
Varje timma och sekund

Du har ett namn med…du heter Fibromyalgi

Jag har lärt mig att leva med dig nu

Men det finns dagar då jag hatar dig
Är trött på smärtan
Och de dagar då jag inget orkar göra

För sån var jag ju inte innan…då förut
Innan du kom o byggde bo i mig

Det finns de som säger att du inte finns

Att det bara är gnälliga käringar som fått käringsjuka

Men vad vet väl de?
Inte ett dugg!

De får gärna ta över denna smärta om så bara för en vecka
Så jag får känna hur det är att vara smärtfri
För det minns jag inte längre

Du har blivit ett normaltillstånd för mig

På samma gång som du gör ont så har du också lärt mig saker

Nu har jag Yvonnedagar då allt står stilla…då är jag bara jag
Så gjorde jag inte förr för det hade jag inte tid med

Så inget ont utan att det har nåt gott med sig

Älskar livet gör jag ändå!
Och skrattar mer än nånsin

Glädjen har du inte kunnat ta ifrån mig

Du farbror fibro som vägrar lämna min kropp