Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När ondskan penetrerar, flyr själen till vackrare boningar

 

 

Bakom din hud

föder du ett mörker

som rinner ut

genom alla dina öppningar

 

Det fastnar en stank

av frän föruttnelse

och giftiga ångor

i mina lungor 

när du närmar dej 

 

Och när du rör vid mej

snyftar min själ av fasa

och vill fly mej

så jag kan lägga mej ner

och sluta min kamp

 

För endast då

får du ta mej

och tränga in

i mitt döda kött 

 

Då mina kärl är slutna

och uttorkade 

 

Och inte en droppe blod

ska spillas mer

över dej

 





Fri vers av Howlit
Läst 822 gånger
Publicerad 2006-09-23 08:22



Bookmark and Share


  Agnes
.....mmmmmmmm.. så stark, så mörk, så skirande enkel... då flyr själen till vackrare boningar. Bara du kan formulera dig så osminkat, okonstlat men frammana sådan frän, besk, ohanterbar känsla.
2006-09-26

  W.Riter
Oj vad mäktig. Starkt berättat i din text.
2006-09-23

  Bodil Sandberg VIP
Ja bättre fly än illa fäkta...för visst är det så att vi inte alltid orkar stanna i ondskans och sorgens boning...och om det då är vi själva som besitter denna boning så kan man iallafall söka sig till ett vackrare rum.. till något inom som känns skönare och vackrare...där vi kan njuta en stund! En mycket poetisk text!
2006-09-23

  Yvonne Vigstrand
Detta är så kraftfullt så jag skakar.....mycket bra skrivet!
Bokmärkes absolut!
Jättekram från Yvonne
2006-09-23
  > Nästa text
< Föregående

Howlit
Howlit