i en stad utan gränser

ärlig är när vi tystar tankar om vad vi känner

med sanningen i känslan

och vi kan nysta, krysta skita och äta

älta

smälta

gapa och rapa

våra medmänniskor i ansiktet

och vi kan somna så där

jävla kallt under ennatt

med celler ur en vaka

så hjärnan spyr sin raka

vi är primitiva

med bedjande behov

klös i ansikten

och blod i askfat

fiska

meta

en kanyl

av brännande stålinjektion

ett prov på städers

fabriksetanyl

tänder sker

tänder famlar

tänder ramlar

en läkare signerar sitt liv

-

jag är skadad

och det finns ett stort tomt hål

i mina vindlingar

-

men det är mitt fel

att du finns

i helt annan presens

och vore du som mig

skulle jag lånat ut mina kläder

för att omforma den sperma

jag stänkt

till evigheten

-

celler är som gladiatorer

-

vad

är du ?