att ro

att ro med armar

där mjölksyra är tvång

och varje framåtdrag är piskande snärtar

där rygg och mage

dras bakåt, likt en niomillimeters hane

satt mot en tinning

där varje flämt

är en nåd

i en tungandad beklädnad

jag är ett frivilligt as

för den börd

jag milar igenom

-

varför

varför skall jag då

rädda dig ?

när jag ser att du inte kan simma

mot den fors

som drar dig

ner

i ett syrefattigt väsen

av drömmars

klammrande frist

-

måste jag låta dig drunkna

och se dig dö

igen

och igen

för varje rodd

jag andas

-

jag vill att du vill

vara sann

mot mej

och inte fräsa med gluckande stänkt

där huvudet doppas i panik

efter villrådighet

och ensam anarki

-

jag vill att du lär dig simma

där du befinner dig

för att nå mej

när jag sträcker ut min paddel

-

jag vill att du skall våga lita på

att vatten

är en resa

där varje kilo av din vikt

är en sten

som aldrig ljuger