NI vet, sånna dagar där käften går i baklås, och hur oljad tunga man än har så kommer inte ett pip.- och man kan inter ens knacka ner ett verb eller adjektiv. man är gängligtdöd liksom, statylevande. man går som i en nattsärk av oanad kortege bredvid sig. man öppnar käften och försöker komma med något verbalt akustiskt framför sin arbetskollega,,för att man är ivrig att syresätta en intressant diskussion.." uäh,,,"

- va ?

- uhä...

- men..?

- uhä...

- men vad säger du för nåt ?

- uhä..

( det känns som att man skiter på sig i hjärnan..man vill till exempel säga:fyfan vad bra seminariet var..och när professorn snacka om genetiken..så var det så jädra intressant )

men man ylpar liksom..

- uhä...

- va ?

- uhä..

--

man kan inte stava

ibland

det går liksom inte

och sätta ihop meningar är nästan fullständigt lost

DET GÅR INTE

- va?

- uhä..

-

vi är en liten grupp som lider av UHÄ syndromet

ibland

vi förstår vad som sägs

och varför

men vi förstår inte VARFÖR

vi skall säga

det vi tänker

det går liksom inte

som ett jävla batteri

som kört på sista fogarna

det måste laddas

- va ?

- uhä..