Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nu Hjärtat så måste vi prata:

Ser du inte hur perfekt han är?
Hur du borde göra frivolter
så fort han rör mig med sina välformade händer?
Hans luft borde vara nog för att få dig i extas
- Syre har jag gott om

Du skulle ha det så tryggt i hans värld
aldrig svartna, aldrig frysa
- Aldrig leva, jag skulle slå mig blodig mot väggarna
Väggar av omsorg!

Vi är som gjorde för varandra han och jag
Det är vad de säger över kaffekopparna
Han skulle aldrig lämna dig blödande
för världen blir aldrig mörk omkring honom
- Men heller aldrig riktigt ljus

Men snälla ge mig en chans att älska
Att åtrå någon okomplicerad
Varför måste kniven tryckas mot strupen
innan du låter dopaminet rusa?
- Vilda hjärtan satsar högt




Fri vers av HQ
Läst 328 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-05-29 00:15



Bookmark and Share


  Micael Axelsson
Beroende på hur man läser dikten, vem man lägger som \"Hjärta\" och \"Diktjag\" får man intressanta vinklar, eller som ngn annan sa nedan: Dubbelbottnad.

Här läser jag det som att talstrecket står för Hjärtat:s ord, där fraserna innan är Diktjaget som försöker intala Hjärtat att personen Diktjaget mött är den rätta, men det för mig verkar det som om Hjärtat inte helt håller med...
2008-06-03

  Rublev
Berör mig med sin dubbelbottnade utformning!
Diktjagets sårbarhet känns i magen, men samtidigt så ger hennes insikt hopp… och hennes vilja att vilja leva sitt eget liv, även om det gör ont!
2008-06-02

  Larz Gustafsson VIP
Trist när andra vill bestämma ÅT en...
2008-05-29
  > Nästa text
< Föregående

HQ
HQ