jag skall bromsa dig åt helvete. och du kommer att hata mig för det. men det gör inget. jag har hatat dig till helvete och tillbaka. när skall du vakna upp? jo, jag fick det här åkbandet. som när man var barn. och skulle åka karuseller. en hel dag och vet inte hur mycket det kostade. men jag vet att mina minnen är ungefär lika mycket som en fika, en negerboll och en fanta i ett sugrör. och jag hade flätor, ny kjol och tröja, randiga och pappa tog kort på oss utanför porten och det var samma port som den utanför fritidsgården och vad den hette skulle jag ju kunna skriva ut som om det skulle göra någon skillnad (det gör en skillnad någonstans) och träskor och vara sur på torekällberget och det finns på ett kort och kan man mäta sorg på något vis skulle jag vilja göra det, fast det går ju inte och hur trött är du på en skala? jag vet inte, jag går på konstgjord andning och elden har ätit upp det mesta av mitt kött men jag tror jag blev som pulviserad och hur många som dött i den insikten vill jag aldrig veta för då tar jag livet av mig och det är tillräckligt som det är här; ensam och den enda att se den här meningen från mitt håll.

fast vägen ned till bårstafältet var en asfalterad väg med en bänk i mitten och jag gick den många gånger innan du ens kunde gå.