Hon slungas sönder av varat. Ingen riktig verklighet i sikte, inga pånyttfödda barn eller vuxenpoäng. Hon saknar sig själv så otroligt mycket, den hon ska leva med. Hur hon ska hitta värmen och inte tro att hon är en elakhetssjäl, bara för att hon är en rädsla. Det tynger, håller henne under ytan, som ett ankare, det går inte att få fri sikt.

Hon går gatorna upp och ner och fastnar mitt i stegen. Ska hon gå hit eller hit eller ska hon bara stå still? Alla jävla val.

Det trycker över huvudet. Varför kan hon inte skapa sig ett liv hon känner hon är värd att leva? Eller är hon inte värd. Var ligger problemet? Var är framtiden utstakad, i vilka kvarter, i vilka sammanhang? Det är så vagt, så tunt. Så omöjligt att få inblick i. Livet är här, kom fram och ta emot. Tro på din kapacitet, du är en verklig varelse, egen bröstkorg, egna val hur mycket du än blundar och ogillar principerna. Livet är ditt att levas!

Kom igen ta dig an realiteten. Möt de vackra människor du vill möta. Var dig själv trogen, våga vara framförallt! Våga bara vara. Tro på en möjlighet där du har tillgång till hur många kramar som helst, till nattsamtal och lena händer mot dina kinder. På riktighet - livsvilja!

Ta ett stort steg och byt ut dina vanligaste vokabulärer. Sjung ut, lev, våga veta vad du vill! Livet kan vara så underbart vackert. Men det behöver praktiseras i det som pågår.

Ingen tråkighet eller svältkatastrof, trots att de finns så finns du också och har andra premisser att utgå ifrån. Ta vara på din chans. Snälla våga möta världen! Sträck på ryggen, lyssna med de friska öronen, se med de krya ögonen. Du kan för du vill, om du vill kan du! Och det är det som är hemligheten. Vilja! Återuppta din livsbana - gör om inte annat din mamma glad.

En hel världsbild ryms inuti dig. Ska du göra den till helvetet? Det går att ändra.

Nya människor kommer in i livet och rör om som en stormande vibrerande vind. Swoosh. Kom alltid ihåg att du har makt att påverka dina tankar. Ditt hjärta bankar så länge du behöver, tills du funnit ro att få det att slockna. Då du funnit dina nycklar till ja om inte paradiset, så till lugnet.

Var inte rädd, var aldrig rädd. Eller ängslig, eller ångestladdad, det är inget fel i de känslorna om du har de, men de hindrar dig från att uppleva frid. Och frid är en otroligt viktig känsla att någon gång få vara med. Så var en kämpe och våga vara med till slutet. Eller våga börja vara med.

Jag ber dig av hela mig att orka stå ut med all oberäknelighet, all oärlighet och jobbighet. Var en kämpe. Våga vara stark för du kan! Du kan så mycket mer än du tror!

Våga bara tro på dig själv!