Ingen bryr sej, sa du.

Ingen ser mej heller för den delen, sa du.

Du satt hopkurad på ytters på stolens kant som om du var helt redo att springa iväg. Du är en tjej på tjugofem, jag känner mej maktlös över din utsatthet.

Varför har det blivit så här tror du? Jag frågade lite med mjuk röst.
Det är drogerna, drogerna har tagit över mitt liv blev ditt svar.

Stora tårar rullade nerför dina kinder i ditt ansikte som redan är märkt
av jakten på "skiten" som jag kallar det.
Jag orkar inte längre viskar du, hjälp mej att rädda mej själv till ett bra liv.

Jag bryr mej ,sa jag. Mitt stöd ska du känna att du alltid har om du verkligen vill bli drogfri.
Jag såg genast hoppet tändas i dina ögon och du rätade lite på ryggen där du satt.

Nu börjar kampen "en dag i taget".
Du är så skör det vet jag, men så länge du bjuder till ska jag både se dej och bry mej om.