När du smakade på drömmen
lät dig lockas av dess rus
sa du: Jag kan leka leken
skilja mörker ifrån ljus

När du tog det första steget
bortom gränser som du satt
var du ännu inte varse
om att dagen blev till natt

Du famlade i mörkret
följde stigens spår
skuggor dansade på avstånd
där i skogens alla snår

Du såg en gren vid vägen
utsträckt som en enslig arm
en uggla hoade då plötsligt
i tystnaden som larm

Du hade redan gått så länge
för sent att vända om
till slut somnade du där i skogen
innan morgonen den kom

Med solens första stråle
kom du så till sans
då fann du svaret på gåtan
om solens och månens dans:

Ljuset finns där alltid
om än dolt av jordens klot
den som vågar sig en resa
i mörkret finner bot

Ty ljus och mörker
brottas inte, de går ej i strid
de möts som goda vänner
i gryning och i skymmningstid