I min lokaltidning finns en sida för sådana som nyss avlidit. Jag brukar läsa om dom, särskilt om sådana som inte gjort något spektakulärt och märkvärdigt. Det är nog det som inspierarat mig till den här dikten.
Lisa
När hon föddes var hon yngst
i en väldig skara syskon
och nästan lite särskild
men det blev det ändring på
för det kom flera efter
och hon fick snart lära sig
att inte kräva mer än den lilla lilla bit
som hon kunde få
Hon började i skolan
och fastän det var strängt
så tyckte hon ibland att det var roligt
och det fanns sånt som just hon
var allra bäst på
så hon var nästan lite särskild
och borde ha fått studera
fast inte fanns det pengar till det
Hon tjänade som piga
och rätt som det var
måste hon gifta sig
Hon var vacker när hon stod brud
och nästan lite särskild
men det blev det ändring på
när vardagen tog vid
och bekymren tog bort den klara
glansen i hennes ögon
För varje barn hon fick
kände hon sig lite stolt ett tag
och nästan lite särskild
men några dog som små
och de flesta tycktes inte vara
så mycket till att yvas över
och en vanlig mor får inte
gå där och tycka
att hennes barn är förmer än
vem som helst
Och hennes tid på jorden
rann ut som den gör för alla
och på begravningen var det
dom som sa att hon
var nästan lite särksild
och att dom skulle bevara henne
i ett ljust minne
men som det alltid gör
bleknade det med tiden
och snart var hon lika glömd
som dom flesta som ingen
har skrivit om och beskrivit
som någon nästan lite
särskild