Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Mina ord om vad som hände mig i min fosterfamilj under tre års tid, Allt hände under tiden jag var 9-12 år gammal. Idag är jag 18 år och har äntligen berättat!


10 månaders fängelse, efter tre år som PEDOFIL, är det rätt?

Vill tillägga att det inte just är fängelsestraffet jag retar mig på och tycker är lågt utan att jag måste lida som jag gjort/gör men han kan gå vidare efter tio månader(han kommer säkert ut efter 6 månader) mitt liv då? Det blir aldrig som det kunde blivit..







När jag var nio år gammal Juni 1999 flyttade jag till en familj strax utanför Örnsköldsvik.

Allt var som en dröm för mig, dom hade hästar som var mitt liv, jag trivdes och älskade varje minut hos dessa människor..
Jag Hade näst intill ingen kontakt med min riktiga pappa just då, så mannen i fosterfamiljen blev min pappa. Han hade allt man kunde önska sig av en pappa. Han ställde alltid upp och fanns där när jag behövde...

Efter endast tre helger så hände det som inget kunde förstå.
En kväll så bad han mig sätta mig i hans knä, och det var inget konstigt för mig, det hade jag gjort många gånger när man tittat tv på kvällen.
Men denna gång var inte som alla andra, han började smeka min mage och lår, sen förde han in sin hand innanför mina trosor..

Jag blev iskall och livrädd, men visste ändå inte om det var rätt eller fel av honom att göra så, jag var ju så liten..

Trodde det var en engångsföreteelse så jag tänkte inte mer på det..

Men det hände igen, och igen och igen..
En kväll gick han förbi min säng, och viskade, Sofia vill du knulla med mig, han upprepade frågan men jag låg blixt stilla och kunde inte röra mig..

Ibland när vi satt i soffan gnuggade han sin underliv mot min rumpa och smekte mitt bara underliv... Att ingen såg, att ingen visste..
Det var så tungt att bära på detta själv..

Jag visste inte vad jag skulle göra, jag slets mellan att flytta hem till min mamma där jag inte alls trivdes, eller att stå ut med att bli utsatt sexuellt och få fortsätta mitt liv på landet och ha hästarna kvar i mitt liv..

Valet var lätt just då, jag stannade var tyst om allt, och levde för hästarna..

Men det var inte lätt, det blev jobbigare efter varje dag, månad och år..

Tills slut tog det stopp jag orkade inte längre.

Jag flyttade hem Juni 2002, jag fick problem med skolan, mådde allt sämre psykiskt för varje dag som gick.. Allt slutade med att jag slutade skolan och satt hemma i tre års tid..

Jag började använda droger, och alkohol.. Det tog över mitt liv..
Jag drack varje kväll som 14 åring..

Efter 7 år orkade min mamma inte se mig såhär mer, så hon sa: Sofia vad har hänt varför är du så här, varför gör du så här, varför mår du såhär, snälla vad har hänt..

Jag berättade allt som hänt mig, ingen kunde tro detta, för \"han\" var en underbar person som alla älskade..

Jag gick till polisen och berättade allt, tiden gick och 8 månader senare var det dags för Tingsrätt, jag var livrädd och grät mer än nån gång nånsin..
Men jag tänkte bara på att detta var min chans till rättvisa och en chans att kunna gå vidare med mitt liv..

Det första jag sa i rätten var: Jag hatar inte dig F*****K men jag hatar det du gjorde mot mig, du var ju min pappa, min trygghet.. Varför gjorde du såhär mot mig? Den människa jag såg som pappa, han som jag såg upp till, det var han som jag hade min första sexuella upplevelse med, min egen pappa!

Han erkände delar av det som hänt och vissa saker inte ens jag kom ihåg.

Han dömdes till skadestånd och 10 månaders fängelse..
Han överklagade fängelsedomen men den blev fastställd av Hovrätten...
Och efter tingsrätten har jag fått tagit så mycket skit av hans vänner och familj fastän det står svart på vitt att han erkänt..

Jag mår fortfarande psykiskt dåligt, jag är idag heltidsjukskriven 18 år gammal, det ska inte vara så, om jag ändå kunde spola tillbaka tiden, om han ändå inte hade gjort så.. Det värsta med allt är, att jag inte klarar att hata honom längre.. Jag älskar honom och saknar honom, han var ju min pappa..

Det enda jag kan säga nu, är att jag är otroligt stolt över mig själv, jag har inte druckigt på två år och skulle aldrig nånsin röra något som kallas droger idag. Jag håller på med körkortet och hoppas kunna ta mig tillbaka till livet igen..


Jag får lida resten av mitt liv, jag kommer alltid se honom när jag sover, jag kommer aldrig bli hel som jag var som litet barn.. Han tog min barndom ifrån mig.. Jag kommer ha problem och hemska minnen livet ut..
Han fick 10 Månaders fängelse?!?




Fri vers av deepblacksoul
Läst 977 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2008-06-10 16:18



Bookmark and Share


  friheten
Det jag vill säga har dem redan skrivit. bra skriven av dig, jag kommer aldrig förstå mig på sådana lagar. Inte konstig att folk håller på som dem gör. Korta fängelstid. sjukt
2008-06-20

  AnnaMy
hemskt och ledsamt, det gör ont att läsa sådant här, men ändå måste man för att förstå. när jag läste kände jag mig; maktlös. precis som du kanske kände dig. 10 månader är ingenting, sjukt enligt mig.
men du är inte maktlös längre.
2008-06-12

  Ewa-Britt Nilson VIP
Oh, man känner sig
maktlös, ledsen och
förtvivlad, vansinnigt
arg... Men han behöver
ju vård! Att förgripa sig
på barn, det är sjukt!
Och att Du orkat gå
vidare, är ju fantastiskt,
strålande... Samhället
skulle ge Dig ett stort
plus, ge Dig något, som
Du skulle vilja ha eller göra!
*************************
2008-06-12

    StinusFinus
Det du berättat nu bevisar att du är stark...din erfarenhet har gjort dig starkare...jag äcklas av din sk pappa...han behöver tvångsvård...inte fängelse. I fängelset blir han inte frisk.
2008-06-12

  © anakreon VIP
Det finns ingen strafflängd som motsvarar ett övergrepp på ett barn -så 10 månader är lika rätt eller fel som tio år.

Det viktiga är inte att domstolarna utdömer stränga straff för människor sombegår den här typen av brott. Det viktiga är att vi skyddar våra barn och barnbarn mot dessa övergrepp och alltid - alltid! - anmäler misstänkta situationer till polisen.

Jag beundrar ditt mod och hoppas att du nu har möjlighet att lämna detta bakom dig. Och jag hoppas att F*****k får den hjälp han behöver för att inte begå någonting liknande igen.
2008-06-12

  Carola Zettergren
Mycket starkt författat av dig!!!...önskar dig all lycka och tror att du är på god väg att må bättre..bra att du delar med dig av detta svåra som säkert kan hjälpa även andra i samma situation!Applåder!
2008-06-10

  Christer Eriksson
om detta är en true story så hoppas jag att man kan gå vidare och att samhället har någon form av hjälp att ge. längden på fängelsestraff kanske är en tröst, men det är inte där terapin ligger. en stark text.
2008-06-10

  Rosmarin
ja proportionerna är verkligen konstiga - 10 månaders fängelse är inte mycket

fick du ett skadestånd som räcker för långtidsterapi och sånt som behövs efter en sån här sak

I alla fall är det jättebra att våga gå ut och berätta sin historia. det hjälper både dig, och andra som inte kommit så långt.
2008-06-10

    Anonym Ängel
Otroligt stark text, va vad jag förstår en mkt stark tje som skrivit denna. modigt av dig att dela med dig av din berättlese. ta hand om dig, Kram Anonym Ängel
2008-06-10
  > Nästa text
< Föregående

deepblacksoul
deepblacksoul