VampyrÄngeln svävar över Herrens moln.
Allt är som inget skall vara,
det finns
och det fungerar.
Men inte som det var tänkt.

VampyrÄngeln sänker sin höjd,
skådar Människovarelserna
vandrande runtomkring.
Om de bara visste.
Om de bara visste vad som
nalkas dem en natt som denna.
Liksom många nätter förr.

En måltid utan offer,
men dock en måltid av blod.
Belevat.
Varsamt.
Vampyrens tänder
borrar sig genom människans hals.
Ängelns tårar helar med Herrens läkande kraft.
Inget stort förlorat, bara lite livskraft.
Omedvetet skänkt från Människovarelse,
till VampyrÄngel.

Det är inte som det var tänkt.
Saker som ej var menade,
de finns tillsammans,
en del även förenade.

Förenade under Herrens himmel,
med stjärnornas glitter
som en ständig påminnelse
om Herrens vackra tankar.

VampyrÄngeln sveper
långsamt i nattens glittrande mörker.
Tystnaden talar
om människovarelsernas djupa sömn.
Inget är som allting var,
och det går inte att rätta?

Kyss mig på halsen,
Du vackra Ängel.
Bit mig om Du vill,
Du vackraste Vampyr.
Låt mig dela med mig
av min livskraft,
Du lockande VampyrÄngel.