Puh och Christopher Robin satt under en av De Fem Ekarna. Det var morgon, nästan förmiddag och solen hade lyft bort daggen från gräset under ekarna så man kunde sitta ner och titta närmare på saker och ting ifall det nu var något som man ville titta närmare på. Och Puh hade hittat något som han ville titta närmare på. Det var en myrväg som gick förbi alldeles där han satt och ibland måste han lyfta på foten för att släppa fram en myra som hade kommit lite på sidan om trafikströmmen.
- Christopher Robin, sa Puh, är myror intillegenta?
- Ganska, sa Cristopher Robin. Inte som du och jag, men mer än flugor. De bygger fina bon och de har en arbetsorganisation för att sköta om sina puppor och larver.
Puh blev lite stolt över att bli omtalad i samma mening som Christopher Robin. För alla visste ju att Christopher Robin var Mycket Klok och att Puh var en Björn med Mycket Liten Hjärna.
- Men det är en sak som är konstig, sa Puh.
- Vadå? sa Christopher Robin.
- Jo om man tittar på den här myrvägen och undrar om det är högertrafik eller vänstertrafik så är det inte det. Myrorna irrar omkring och måste väja för andra myror hela tiden. Det verkar inte alls intelligent. Om trafiken på våra vägar såg ut så skulle det ta evigheter innan vi kom fram till Glasgow eller vart vi nu skulle komma fram.
- Men vi är kanske smartare än myrorna, sa Christopher Robin.
- Puh funderade en stund och så sa han: Hur har vi blivit så smarta?
- Genom urval, sa Christopher Robin. Arvsmassan som finns i våra gener längst in i cellerna i våra kroppar har förändrats i små steg och dom som har varit smarta, på grund av sin annorlunda arvsmassa, har överlevt på bekostnad av dom som inte var så smarta. Och på så sätt har vi utvecklat ett språk och lärt oss använda verktyg på många sätt. Det är sånt som kallas intelligens.
- Gäller inte samma sak för myror? undrade Puh. Att arvsmassan förändras menar jag.
- Jo det händer nog, sa Christopher Robin.
- Och myrorna har väl funnits längre på jorden än Människor och Talande, och i någon ringa mån Tänkande, Nallebjörnar?
- Christopher Robin log och sa: Ja det har du rätt i, dumma gamle Nalle.
Och Puh var tyst en lång stund och tänkte på att han tyckte väldigt mycket om när Christopher Robin kallade honom Dumma gamla Nalle med det där speciella tonfallet.
- Någon gång, sa Puh, måste det ha uppstått ett myrsamhälle där myrorna hellre gick på - låt oss säga - vänster sida av vägen och dom myrorna måste ha kommit fortare fram till sitt mål för att göra det dom gått ut för att göra och kommit fortare hem när dom gjort vad dom skulle göra. Och det samhället måste ha varit effektivare och bättre än ett samhälle där myrorna slösar bort en massa tid på att mödosamt kämpa sig fram på vägarna och kanske glömma bort vad dom hade gått ut för att göra.
- Det tror jag också, sa Christopher Robin.
- Så frågan är, sa Puh. Egentligen, sa Puh. Varför är inte myrorna intelligentare än de är?
Nu var det Christopher Robins tur att ta sig en lång funderare. Så sa han.
-Myrorna har nog kommit fram till det sätt att leva som är bäst för dom. Och om vi, med vår intelligens, kräver något annat av dom, så beror det nog på att vi inte ser till hela deras situation. Vi ser bara en bit i taget. Vi tycker att de hindras på sin väg till målet, men kanske de på vägen upplever och uträttar något som är viktigt för dom. Människor på party är inte heller särskilt effektiva. Och ändå tycker många det är viktigt att umgås med andra människor. Det är kanske viktigt för myror också. Och om det funnits ett myrsamhälle där myror kutat i hög fart i vänster- eller högertrafik så har det kanske gått under av bristen på social kontakt.
Nu var det tyst ganska länge under De Fem Ekarna. Bortsett från vindens sus, fåglarnas sång, avlägsna ljud från en bondgård och ett prasslande ljud från myrvägen. Så egentligen var det inte tyst alls.
- Jag tror, sa Puh, att anledningen till att myrorna inte har mer intelligens än de har, är att de inte behöver den. De har något annat i stället.
- Vad har de i stället då? sa Christopher Robin.
-Antelligens, sa Puh.