De ringde
De hade hittat honom
Död

Död som en fisk
Sittande i en lada
Han ville träffa henne
En sista gång

Innan, men kom aldrig så långt
Med saxofonen på stampen
Och penslarna torkade
Färgen slut
Sökte den enda kärlek som fanns kvar
Innan ett långt missbruk
Skulle ta hans liv
Han visste det

Men där, i ladan, där stannade hjärtat
För det orkade inte mer
Han var förskjuten av sin far
För sin konstnärs själs skull
Musik och målande var inget ”riktigt”
Inget som en man gjorde

Så hans fars hat, gick vidare till nästa generation
Den som var stark, han som satt som ordförande
I kommunfullmäktige, hatade sitt barnbarn
För sitt barns skull
Så jävliga vissa människor kan vara

Men man hittade honom i ladan
Denna oroliga själ, hade fått frid
Nu spelar han saxofon, av annat slag
Och målar med andra penslar
Han fick inte träffa henne en sista gång
Men han fick fram, att han älskade och sökte
Att träffa henne, för sin kärleks skull…