Har en tröja med trycket GREEN springer mellan papperskorgar och vägrenar bilbromsar barnvagnsbarn som skrattar

Går inåt inombords frågar stilla:

Var det bara såhär

Varför ska återhämtningen vara en andningsfläkt av svårmodiga suckar

Jag ställer mig mitt i folkmassan och blundar jag blundar och tittar inte står bara helt helt still
de svishar förbi mig som en blodbana ut från hjärtat en puslerande ström

Främling i min inre värld vaknar dödsdömd livet återvänder sakta när jag ställer mig upp drar byxorna över knäna tittar mig i en reflektion

Klappar kattemjauen ser till marsvinsskrikarna hör den blå fågeln låta ensamsång i sin bur jag visslar tillbaka va fan ska jag göra ibland håller jag honom på mitt finger då tittar han pilimariskt på mig och önskar att fönstret hade varit öppet

Har ett jobb som jag vägrar gå till eller jag missar att ta mig dit vet inte om det är samma sak att vara en skolkare eller bara en som missförstod det där med försörjning

Jag står fortfarande med sluten mun och stängda ögon undrar var det bara såhär lost ensam konstig knäpp hysterisk lamslagen undrande

Och själen vill spinna vidare se färgerna kladda ner hela jävla världen och få mig att vilja älska mina medmänniskor

Men var det bara såhär att jag skulle vara en människa
en person som faktiskt aldrig riktigt förstod vad allt skulle vara bra till