Minnen med er
Med er barn
Med det ni varit och är

Är ännu så levande
I mitt minne
I min själ
I mitt sinne

Ni kom från min kropp
Som en del av mej
Som jag en gång var en del
Av några andra, som blev jag

Egentligen är man inte nån
Utan en del, av en kedja
I en släkt som aldrig dör ut
Så länge, det finns människor kvar

För min far, hade far som hade en far o s v
Och min mor, hade en mor, som hade en mor o s v
Däremot så kan man inte lova att min son
Får en son, eller min dotter, får en dotter
Men, man får väl hoppas
Att de i alla fall finner ett nöja i
Att försöka…

Och att de lever längre, än mej
För jag vill inte se mina barns begravning
Men minnena, tillsammans med er
Är de som jag vårdar högst
Jag vill minnas mer, av er, tillsammans
Framöver… i många år…