Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Klippan

 

 

Ord stora, jag liten. Fick nåden in känna

blev ej sliten. Ingen, nej någon enda

vår Herre i glömska lämnar. Klippan stadig

hjärtat varligt, mot nya höjder, någon ämnar.

Himmel blå, vinden frisk. I mig sjuder sånger

hjärtat ditt. Din närvaron tydlig, din hand mig 

lett. Orden fick liv och räcker nu knappast till.

Då jag pånytt, ser vad du så förtroligt gjort.

Din passion min mission. Din kärlek, den mig

visat. Att du mot alla odds igen bevisar. Tro; en

livets gåva, där ditt hjärta så ömt, alla vårdar.    

 

 




Fri vers av stefan.g
Läst 253 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-06-14 12:33



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Urtidens klippa, som Donald Bergagård sjöng om.

Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn, och ställde mina fötter på den fasta klippan.
2008-06-14
  > Nästa text
< Föregående

stefan.g
stefan.g

Mina favoriter
Hur du vill leva