I tystnadens mjuka famn
vilar jag på mina skadade vingar
det är då jag läker bäst ...

gråter det spruckna hjärtats tårar
skrattar min själs läkande glädje

småkornen faller på plats
så sakta igen
stora stenar ska rensas bort
jag ska plöja en väg
genom de risiga snåren

med blicken mot horisonten
ska jag möta livet igen ...

Jag bygger inte sandslott
nej jag gjuter en fast plattform,
jag är min egen hantverkare ..
Men det tar tid,
jag har mycket att laga, ändra och bearbeta,
många år av mitt liv har spruckit 
det finns det som aldrig mer går att laga..
och ibland blir jag så rädd
så skräckfylld rädd,
att allt ska rasa
igen ....