I drömmars vas
läggs sanningar
sköra som daggdroppar
törstande, dock i spruckna glas

överdragna med skönhetens frostiga siden
i det gåtfulla tysta djupet
är det mörkt och stilla
som en väntan på den gåtfulla tiden

medan smärtan är gömd
mellan bladen 
klänger sig själen fast i stammen
inte död, inte levande,
men av den sk sanningen dömd

bortom tiden finns svar
som vilar i dåtiden
dess förrädiska spindelnät
gör sanningen avig
visar vävens baksida av det som var

I drömmens vas
ligger de skira sanningarna
som pärlemorsglimmande droppar
sköra som det allra tunnaste glas