Daggen

Den friska våta andedräkt som väcker mig på morgonen

Barfotaben springer vi tillsammans de gröna ängderna i vårt älskade sommar-Sverige som aldrig blir sådär varmt och soligt som man år efter annat hoppas

Vad gör det Fru Lupin när blommornas vackra hyllningstal till spröda själar väcker liv och lycka i frusna åsk-rädda liv Du prästkrage som bockar i dikena åt galloperande kor på sommarbete

Törnen må sticka oss i hälen kängor och sandaler flyger ändå av vi springer dit vinden för oss badar även om det är sådär kylskåpskallt                        fast fötter och ben vilar sig i solnedgången i en hängmatta av sådant där ekologiskt fibernät är vi mer vältränade än någonsin för att se sådär sommarsnygga ut

Men det får vara hur kallt det vill i sjöar och drag, vår efterlängtade sommarblöta period är här ingen kan ta den ifrån oss

Det är med nöje jag sträcker ut mina armar och ben i det blöta morgongräset  bredvid dig min vän och vi ligga där tillsammans

I daggen