Fångad i ett grepp
Ormen har slingrat sej runt
Och jag märkte inte först
Hur fjättrad man blir

Ormen verkade inte så farlig
Varken klor eller huggtänder
Inga horn heller
Men han snodde sej runt

Nu kramar han åt, varje andetag
Ger honom ett bättre grepp
Och mej sämre utrymme att andas
Snart blir mina läppar blå

Lungorna orkar inte längre syresätta blodet
Nu tittar de kalla ögonen i mina
Dess vidriga andedräkt kommer nära mej
Det luktar vedervärdigt

Ska min kropp begravas i dess vidriga innan mäte
Andningscyklerna blir kortare och kortare
Men ormen var ju inget farlig… sa alla
Skräm inte bort honom sa man

Ska känslan av ofarlighet, ersättas av skräck
Kommer han att sluka mej, likt ett djävulsgap
Kommer jag fortfarande att leva och känna dessa
Magsafter som ska lösa upp min kropp

Allt för att jag inte insåg
Hur farlig en orm var
Om man inte ser upp
Ormen är lika ofarlig, som knark…