det var när jag mötte dig
som jag först fann lyckan
men minuterna flög förbi
och timmarna vara så få

nu är dagarna utan dig så oändligt långa
det är svårt att spendera tiden
när jag är så långt borta ifrån dig

vi delade något speciellt
en kärlek som tycktes sakna ett slut

jag minns hur dina ögon brukade berätta
allt som mina ord aldrig kunde förklara

och här sitter jag igen
tänker på dina fuktiga läppar
gnistan i dina ögon
när jag skriver orden du en gång älskade

men det jag inte kan säga med poesi
skulle jag berätta för dig
om du låter mig komma nära igen

och jag minns nätterna med dig
då kärlekens eldstad stod lågor

det var för inte så längesen
och du sa, att du ville stanna tiden
stanna föralltid, här hos mig

efter all tid som gått
så kanske jag är en idiot vars kärlek aldrig dör
men om en brusten vinge kan läkas
så kan en dåres hjärta vara sant

mannen du en gång försökte fria
är fortfarande fångad inom mig
och endast ditt hjärta kan öppna dörren

kanske är jag trots allt bara en idiot
men jag är så glad att jag föll för dig
och om jag kunde

... så skulle jag göra det igen