Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Stillsam fundering nedtecknad i början av mars 2004


Kärlekens Labyrint


I kärlekens labyrint
är allt så innerligt
ofullkomligt
och alldeles underbart
snett och vint ...

Minns ännu mitt allra
första inträde
Mina allra första steg
när jag första gången
lyssnade och förfördes
av kärlekssången ...

Det var inte svårt
att göra mitt val ...

Utan eftertanke steg jag in
med obeveklig tro på känslans kraft
och rättmätighet
genom dess portal ...

En portal som inte
lämnar några andra val ...

Insikten om kärlekens
naturligt ofrånkomliga ovisshet
var någonting jag förträngde
ur min verklighet ...

Känslan av välbefinnande
var allt för lockande och vinnande
till sin natur ...

Nu är insikten en del av mig
likväl var gång det slagit slint
i denna kärlekens förunderligt
lockande labyrint ...

Jag finner mig alltjämt
trevande
vacklande
med allt mer osäkra steg
på väg mot
dess allra innersta rum ...

Med bedövande kraft
slår insikten mig

- Vilken tur
det är
att jag inte längre minns
hur
jag hamnade just här
där jag nu är ...

Du återtände ljusen inom mig
Du fick mig att ohjälpligt
förlora fotfästet för en
kort evighets sekund

Nu kan jag inte
sluta tänka
på hur mycket du betyder för mig
och hur innerligt oändligt
jag älskar dig ...

Trevande
i skenet från det sista ljuset
som du tände inom mig
söker jag mig finna
den rätta vägen ...

Förkrossad
förbrukad
fylld av saknad
och insikt ...

Den smärtsamt
hopplöst påträngande
obarmhärtiga insikten
om att du ej mer
finns nära tätt intill mig

Vare sig när jag somnar
eller när jag vaknar ...

Sakta för mina vacklande steg
mig in i dimman
allt längre bort ifrån dig ...

... allt närmare
mitt egentliga mål ...

... allt närmre den strimma
av hopp
jag ännu kan se
i denna dunkla
tårfyllt tyngda ödestimma ...

Vill av hela min kropp och själ
be dig stanna kvar hos mig ...

... och förtränger insikten
om att du
redan har lämnat mig ...

Kärlekens labyrint
lämnar inga alternativa val
till det val jag gjorde
den allra första gången
jag skred in genom
dess rosenskimrande
lockande portal ...

Från och till
jag önskat finna
en väg tillbaka ut ...

... Sakta
stillsamt
har dock insikten
även kommit till mig
Insikten om att jag får
fortsätta treva mig fram
genom alla
gångar
skrymslen och vrår ...

Ty det finns ingen väg
för att ur kärlekens labyrint
ta sig ut ...

Livet är kärleken
och
Kärleken är livet
Det är det enda
vi någonsin kan och måste
ta för givet ...

Livets makt och gåva
att mena oss väl
välkomnar vårt inträde
genom kärlekens labyrints portal ...

Men livet är kärleken
och därför kan vi ej
ta farväl och gå någon annan väg ...

... än att vi kan beträda
och fortsätta vårt sökande
genom en annan
portal
bland livets oändligt
många övriga
kärlekslabyrinters
ännu oupptäckta
försåtligt
lockande skal ...

Men just här och nu
i denna min ödesmättade
ångestfyllda timma
är allt jag kan tänka på
hur jag ska lyckas
att åter din kärlek vinna ...

Känslan vägrar lämna mig
- Jag älskar Dig!


©Peter Stjerngrim




Fri vers av Peter Stjerngrim VIP
Läst 507 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2005-07-05 02:53



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Din text är själv en sådan labyrint! Jag sugs in i den, blir orolig längs vägen av att det ju är både på det ena och andra sättet och mot slutet är ändå den verklighet tankegången slutar i - kärlek!!!! På gott och ont!
2016-02-13

    MettevonSchreiben
Den här tycker jag verkligen om. Vacker, väl valda ord. Den innehåller så mycket känslor.
2005-07-06

    Agnieszka
vackert skrivet.
2005-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP