..och så var det den där kyssen som skulle säga allt för en gångs skull.

-ja du vet, bli början på nåt slags slut som jag aldrig funnit i min bokhylla

Första gången du kom hem till mig blev dina pupiller ännu större fast att jag inte trott att det var möjligt liksom du hade ju redan de största jag någonsin sett och du frågade mig om jag hatade böcker och jag visste att du syftade på mitt vardagsrumsgolv och jag insåg att de utrivna sidorna inte såg så bra ut så jag gjorde som vem som helst i mitt läge jag skyllde på hunden som inte fanns.

(min bästa vän)

-som sekunderna innan en atombomb i en lika vacker som avskyvärd krigsfilm

vi var som gjorda för freeze eller snooze eller bara just då

fan.

det spelar ingen roll nu

Första gången du sov i min säng och jag visste att du hade en grav fobi för underlakan så jag sa att du fick ligga på mig om du ville och du ville helst och jag kände mig som värsta tarzan för let's face it jane var ju aldrig något vidare på att rädda och du såg så tacksam ut i rislampsskenet.

och jag älskar dig bara sådär

som alfonsåbergspusslet på dagis

så lätt för alla andra

så jävla omöjligt för mig

ändå,

letar jag alltid efter dig i folksamlingar