Jag minns jag kröp på det slitna parkettgolvet. Kände doften av dina guldmålade oljedukar. Vi hade hängt tvättlinor i vardagsrummet-det var gult-minns du.

Jag lånade dina röda paljettofflor och vi ritade organiska former på varandras armar.

Jag satt lutad mot den raspiga husfasaden på andra våningens balkong.

I dina vackra klänningar speglade jag mig i badrumsspegeln medan världen runtomkring snurrade.

Du kokade kardemummaespresso och vi drack varsamt i krakelerade munnar.

Det var söndagsmorgon och jag lånade din obäddade säng, min var fylld av gamla pappersark.

Jag minns min första lägenhet där varje rum bar sin egen färg. Du hade skjutdörr och äggskalsvita väggar. Mitt rum var rostrött och jag hade tv:n som nattduksbord.

Somnade varje natt med råttans öron i min halsgrop. Minns du hur hon sprang som ett svartvitt shackparti runt våra tåspetsar.

Jag bakade bröd till oss på morgonen innan vi knastrade i snön på väg mot kunskapen.

Du hade rest långt bort och jag hade faktiskt rest på mig och levde på torkade fikon och ditt vita vinotintovin.

Jag minns jag njöt i min drömska värld, skapade små krumelurer i min gröna dagbok och antecknade informationen som strömmade. Sen låg jag utspilld på trasmattan och var bara så jävla tillfreds.