Du är bortskämd, elak
Och har så gott glömt bort din familj…
Du är uppblåst, stöddig
Och så ”himla populär”…
Du är grinigare, girigare
Och bara kräver och kräver…
Jag är dum nog och ger,
Utan ens ett tack tillbaka
Du verkar deprimerad, uttömd
Som om din livs energi är borta…
Du… men… jag känner knappt igen dig
Där du går…
Du går omkring i svarta kläder
För det mesta…
Hårt sminkad… då och då
Och kanske Lite barnslig för din ålder…
Din ansvarskänsla tyckts du ha slängt bort
Och du bryr dig inte om någon annan än dig själv
Ditt eget liv…
Tror jag i alla fall… vi pratar inte så ofta längre…
Inte som förut
Du charmar folk…
Och pojkarna faller en efter en…
Men du är trogen till din pojkvän…
Och konstigt nog är det det ända jag beundrar hos dig…
Nu i alla fall
Jag undrar verkligen vad som har hänt…
Vart är min syster jag brukade ha känt?
Den där glada flickan med långa flätor…
Och brett leende med tillhörande blåa ögon som skrattade
Den där oförklarliga charmen
Som gjorde att du kunde komma lätt undan när som helst…
Den där flickan med snickarbyxor
Och använde dem för att dem var praktiska…
För alla dina verktyg och pinaler du samlat på…
Men som nu vill ha dem för att dem är snygga…
Minns du när du klättrade i vart ända träd,
i närheten där vi bodde?
Minns du alla dina vänner du hade?
Och ditt leende med tre saknade framtänder?
Hur du skrapade upp knäna för en tävling?
Hur du åt myror bara för att du förlorat?
Hur Din fantasi svepte iväg oss till vilda västern
eller under vattnet?
Minns du när jag föddes?
Och hur du vaktade mig medan jag sov?
Minns du att du lärde mig att läsa?
Hur du lärde mig skriva?
Kommer du ihåg tre år efter,
du lärde mig allt med bokstäver?
Hur du ångrade dig så bitter
Bara för att jag gick om dig?
Jag kunde ha börjat i din klass
Om bara mamma och pappa ville
Men vet du hur jag skulle kunna ha gjort det?
För just allt som du har lärt mig…
Jag undrar verkligen vad som hänt…
Vart är min syster jag brukade ha känt?
Du var min förebild för så länge…
Och jag undrar verkligen vad som har hänt med dig!