du ville dö men ändå leva och

du funderade ganska ofta på hur det skulle gå till.

jag satt jämte i spindelmannentäcket och tänkte på myror;

det finns mycket att undra över när det kommer till myror.

du släckte aldrig lampor,

du sa att om du vaknade mitt i natten

ville du veta säkert vart du var att du var hemma,

du var en sån som ville veta precis allt möjligt

-omöjligt,

tänkte jag

du visste ju aldrig vart du var

men det gjorde ingenting så länge du var som jag

i dina ögon kunde jag leta delar av mig själv,

gå på skattjakt efter små fragment av stjärnspill och bortkommna planeter för;

mitt i allt det svarta i,

dina intensiva svarta

fanns jag.

när du stängde in dig på toan

och jag blundade för ljudet av låset som jag brukade

och jag blev lite större för att hålla kvar värmen i din del av madrassen

och jag gjorde allt för att tänka på myror..

(inte aldrig på om det var sista gången)

vi fick aldrig jämnvikt på svart och vitt men

jag önskade ditt liv du,

jag önskar ditt liv.

på ditt rum fanns det en bandspelare från de där barndomsåren som ska kännas som igår men som

ändå ABSOLUT inte gör det,

och vi lyssnade på whiskeyröster och jobbade på egna

mina fingertoppar stelnade alltid till nånstans vid din axel,

likt nervösa hästar vägrade de ta sig längre ner längs stigen och

än idag

kan jag inte korsa järnvägsräls