Se mig!


Jag sitter ju här, med dig tre meter bort, och gråter.
(Visserligen är rummet helt mörkt och mina tårar faller ljudlöst, men du borde väl se ändå?!)


Hör mig!


Jag skriker ju av smärta, ångest och vrede.
(Visserligen håller jag skriken inom mig, men du borde väl höra ändå?!)


Lyssna på mig!


Jag säger ju att jag inte mår bra, inte orkar och inte kan mer.
(Visserligen är det språk jag talar kroppsspråket, men du borde väl behärska det språket ändå?!)


Omfamna mig!


Jag tigger ju om närhet och ljuvaste förståelse.
(Visserligen skjuter jag undan dig när du kommer nära men du borde väl förstå att det är vad jag desperat behöver ändå?!)


Hjälp mig!


Jag ber ju om stöd och fast mark för att inte sjunka igenom.
(Visserligen genom att låsa in mig i mig själv men du borde väl förstå att det är för att försöka leta den fasta punkten och lyckas stå åndå?!)