Tänk så många.
SÅ många vackra människor
det finns,
utan att vi tänker på det.

Jag har mött en. Jag har mött flera, men just den här får mig att må bra just nu, även fast jag inte alltid orkar det egentligen.
Eller "mött",
men stött på kanske då.
Förstå, jag har inte ens träffat denna människa.
Och ändå, jag ler när jag får ett meddelande,
eller ser att du skrivit ännu en text.
Den här texten är till Dig.
Du vet.

En människas ord
virvlar på skärmen.
Aldrig har flickan vetat
vad skönhet är.
Hon trodde sig veta,
men hur fel kan man ha.
Det är som att
varje ord
skrivs rakt in
i hjärtat.
Och det stannar där.
Det är vackert.
Även om orden inte är riktade
till flickan,
så känner hon varje ord,
som ett andetag i nacken,
som ett ord viskat i örat,
som en kram given av en kärleksfull famn.

Vad händer när orden blir riktade?
Skrivna till flickan,
i ren välvilja?
Du behöver inte vara snäll,
men Du är det ändå.
Det finns vackra människor.

"Så träder en Prinsessa In I Världen, Hon Bär en Vit Klädnad med Svarta Ränder,
Hon Vet att Nattens drömmar Har Möjlighet att Förverkligas I Dagen,
Hon Bär en Underbart Vacker Krona,
den Prinsessan är Du"...

Ord.
Det är ord.
Riktade till flickan.
Hon kan inte göra annat
än att gråta.
Tårarna rinner,
lyckan får inte plats,
den måste ut.
Hur går detta till?
Skönheten blir för
överväldigande.

Du ska veta att flickan
blir glad.
Du betyder någonting.
Denna Prinsessa tar av sig sin krona
och niger djupast,
tack för orden.
Orden som inte tar slut,
och som får lyckan att rinna över.

Du har fått henne att inse
att de svarta ränderna
finns för att de vita ska synas bättre.

Tack