hon står invid

sista graven

lätt knastrande eko mot lock

försöker ta sig in

i någons öra

sista slaven

hennes ansvar

hennes lycka och kall

hennes hands drämda eko mot alltets fasad

jag bad om ek

jag bad om ek

hand med ännu varm jord

slungat mot kall natts kistlock

jag bad om ek

mot lock slutet

".. skall Du åter varda"

med stängt öra

för ekots studs

stängt för vägen blir satt

för sisten

att hålla öppen eller

låta växa igen

och kall natt lägger mantel

ny tid stunda 

sista prästens sista uppgift

ogjord jord

värmd för hand

Ojord eller Lagens Rättning

Riktning strävad

uppnåd

porten öppnad

hell helig himmel

höj huvud på böjd

men hon står där

sista prästen

ständigt icke nöjd

ingen gräver grav åt en sista slav

helig är natten 

svart är vattnen och ekots fasader kalla

ljuger om förr

och ingen vågar glänta

hennes sinne

därför böjd nacke

ryggen mot

i vitt gående hemåt

ingen gräver graven

åt den sista slaven

i ogjord jord