Varför orkar jag inte bara finnas när det ryms så mycket intressant så mycket inte sant så mycket jävla trams så mycket balanserande balans jo för jag orkar inte med att vara bara hans när jag inte tror på sånt som om jag inte fanns

Jag orkar inte gå rastlöst igenom dörrar titta ut genom fönster gå över gatan och nästan bli överkörd för att jag inte ser mig om jag bara tittar på mina fötter och undrar hur de orkar stå med hela mig som de måste bära upp med allt tungt hjärnskrot nedtyngda hjärta och alldeles för västvärldsmätt mage

Varför ska jag drömma varje natt och vakna helt berusad på ett obehagligt vis och minnas att jag måste återfinnas på morgonen fast igår inte gick att genomleva

Varför ska jag minnas varenda felsteg varje känsla av oroligt otroligt snea feghet som sätter hinder för en nystart vill jag vara din när jag inte minns varför jag överhuvudtaget ska finnas till

Vad är det som gör att du ringer varje dag och undrar om vi ska vara du och jag när jag inte är mig själv jag är årsringar av en förfluten träbit som ramlat upp på den ensliga stranden utanför östkusten bara flytit omkring utan destination

Hamnat i din hamn fast jag inte nånsin kommer komma fram till insikten om att livet kanske är något att leva för och i varför orkar inte min oro nedtonas och göra mig bra så att jag kan vara med mig och du inte behöver lägga mig i din famn gömma mig i dig