Jag orkar inte mer. Mörker är nästan allt jag ser.
För många gånger har jag gråtit mig själv till sömn.
Jag gråter tillomed i min dröm.
Jag ligger och skakar, jag kan inte sluta, tårarna tar över.
När jag är i din närhet gråter jag inombords,
jag vill så gärna ha dej i min famn.
Kunna få smeka din kind, kunna få värma dej i en kall vind.
Kunna få sluta mina ögon och öppna dom igen och du står kvar.
Men jag måste förstå att det aldrig kommer bli så.
Minnerna jag har med dej dom har jag försökt glömma.
Jag vill inte minnas, vill inte komma ihåg när vi låg och höll om varandra.
Vill inte komma ihåg hur blodet rann den dagen det tog slut mellan oss.
Så många gånger har jag kvävt mina skrik, så många gånger har jag sett
blodet rinna för jag trodde att minnena skulle försvinna.
Varje kväll tittar jag upp på en stjärna och önskar att du vore vid min sida.
Det finns inga ord för hur mycket jag älskar dej.
Jag vill så gärna tro på det du sa men det kommer aldrig bli du och jag.
För du älskar inte mej och kommer aldrig att göra det, jag bara vet det.
Du kom och du gick och kommer aldrig tillbaka.
Mitt hjärta slår än idag men vem vet vad som händer nästa dag.