Tusen tårar rinner ner för min kind.
Varje kväll och varje gång jag blir påmind.
Av kärlekens lycka som jag aldrig lär få känna på,
för det är bara sorg och hat som tränger sig på.
Döden, min vän varför gör du så här?
Allt som jag hade byggt upp det bara rasa isär.
Hur skulle du känna dig om allt du höll kärt bara gled isär ifrån dig.
Dumpad,sårad får man stå där ensam kvar.
Man får leva på dessa minnen man har.
Säg mig har du nån gång kännt dig så?