Hans tårar strömmade ner från ögonen,
precis som regn öser ner från de gråa molnen.
Han höll en ensam vit ros i sin hand,
viskande taggtrådsord som gör ont i hjärtat
kom från hans mun och rev upp hans ilska.
Ilskan dansade nerför torget och rakt ner i
brunnarna, den dansade upp i hennes badkar.

han släppte rosen han höll i sin hand,
som i slowmotion föll den ner och landade
brutalt på torgstenarna.

I hennes sista ögonblick,
det hon sista hon mindes,
det var pojken med den vita rosen,
han som hon lämnat med ilskan i ögonen.
Och några dagar därpå hittade man henne
oförklarligt död i badkaret där hans ilska
kylt ner vattnet till is.