Redan medlem?
Logga in
|
det där med scenskräck
och
hur man kommer över det
(eller helt enkelt överlever det)
..Och så var det ju det där om kärlek
(egentlig titel: ...då har hon dem alla fastnaglade under hennes tomma ord, som är så mycket tyngre när man får dem över
...då har hon dem alla fastnaglade under hennes tunna ord
har någon försökt bilda en öken men hon ställer sig upp och låtsas att hon inte bryr sig om alla blickar fast det är lögn lögnlögnlögnlögn tillochmed de bruna prickarna syns bakom luggen för en gångs skull host och fullständig fullständig tystnad "Den som döpte kärleken kan inte ha träffat den" mot teckningarna på väggarna, hon målar om sitt ansikte blodrött men ingen skrattar det är en sjukdom en sjukdom som mässling eller förkylning eller cancer eller anorexia. Du kan inte styra den. Den kommer in genom dörren oinbjuden men när den väl är inne får du inte ut den. " Kärlek, kärlek? Kunde hon varit mindre originell ens om hon försökte? Men orden fastnade på pappret innan hon själv han styra det och sedan tog tiden slut du aldrig kan dressera, den är som en vildvuxen blomma. Du kan inte själv bestämma när den ska vissna. Kärleken är som solen, glödhet och strålande, men du bränner dig hårt om du kommer för nära samtidigt skulle du inte klara en dag utan solsken." Hon borde sluta nu inbillar sig att ingen lyssnar fast egentligen har hon dem alla gömma dig, flytta ut ur världen för att försöka undvika den, men den hittar dig tillslut och då har din flykt varit förgäves. Jovisst, kärleken är en sjukdom. Men en vacker sådan. Den vackraste av dem alla." Stolskrapet tillbaka dränks i ett fyrtioåttahändigt klappregn.
Prosa
(Novell)
av
Junibarn
Läst 736 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2008-07-05 17:27 
|
Nästa text
Föregående
Junibarn
Senast publicerade
Om jag måste reinkarneras vill jag reinkarneras som mig själv Förlåt för alla gånger jag velat skrika men låtit bli Rädslan för att falla tvingar oss att falla johanna johanna mamman var en slags sort och pappan var en annan SMS till psykologen För allt att våga skriva Vi trycker döden mot väggen johanna, den ger efter tillslut 
Se alla
|
