Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min bror Emil och pappa är dom ända männen man kan lita på.


Syskon.

Pappa går konkande runt med gräsklipparen och han har just sagt åt oss att inte klättra i björken på trädgården. Vi får inte heller springa ut till vägen, sa han. Du, min lillebror ser på mej med busiga ögon och skrattar när pappa försvinner bakom huset. Du är rolig du lillebror, tänkte jag när du tog första steget upp i trädet. Jag följde efter dej och inom kort satt vi där uppe och lyssnade på när träden sjöng. Du säger något när pappa går under oss så att vi skrattar oss blå. Men du tappar balansen och ramlar bakåt i ett skrik.
Tänk, att du alltid var så dum. Tur nog slår du aldrig i marken, men du hänger likt en fågelskrämma i armarna mellan två grenar och sprattlar. Ja, tänk vad du var tokig då lillebror. Tänk så kul vi hade.

Du väcker mig tidigt på morgonen. Pappa sover än och vi ska till dagis. Just då har vi lust att måla, men pappa brukar säga att vi ska måla där det är vattentåligt. Så vi går in i badrummet och målar. Du målar en sol på toaletten och jag gör handavrtryck på duschdraperiet. Sen gör vi en stor sörja av målarfärg på golvet. Nu är pappa påväg ner. Han ropar på oss men vi vill inte öppna. Tänk om han inte tycker det är fint då? Pappa sparkar på dörren och ropar. Oj, vilket stort hål det blev där sen!

Vi är nere i parken med cyklarna nu och du är inte så vidare bra på det än..
Jag cyklar över en bro med vatten under och pappa åker efter. Tur nog så såg vi att du missade bron och körde rakt ut i vattnet istället! Haha, tänk så kul vi haft, du och jag.. Lillebror och storasyster.




Prosa (Novell) av Omhimlenvoreblå
Läst 263 gånger
Publicerad 2008-07-05 20:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Omhimlenvoreblå
Omhimlenvoreblå