Med häcken upp och huvudet ner

i en slags breakdance position.

Allt det andra, det gamla är passé.


Det snurrar fortare i min skalle än i familjens,

hög på en fylla utan sprit eller socker.


Mitt bland alla dessa skitiga rockers.

Det ger sig när någon kliver i det nät jag ligger i.


Rullar runt och ser inte himlen för alla träd,

men det skiter jag i.


I ett hörn rinner tårar fyllda med socker inte salt.

En sprattlande kiknande lång gestalt.


Tack lill-stora nät för att du hjälpte mig med min glädjevolt