Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Cat Bird

 

 

står ur en ground reserv

genom skinliga timmars vaka

 

 

och ur alla dessa språk

grävda ur marken

och alla dessa sånger

som viskats så många gånger

 

alla dessa krav

 

-

 

 

blundar och säger:

- du vet inget

om mitt hem

 

 

-

 

 

tiden är ingen resenär, och jag vet att du vet att jag inte förstår det du kanske skulle veta om mej, för att jag skulle förstå dej. Din plan och dina ritningar. Din idé om syret,dess molekyler och fysiska kemi. Världen blir inte längre vacker..när klippor andas skuggor..otrygga sin rätt, och fråntagen sin börd av levnadsgrad. Kanske jag fann dina villkor nu. Efter så lång tid.

 

Jag står här. Du är där.

Vad är det som skiljer oss åt..?

 

 

Jag kan bara se vad som rör sig, och för mig genom dina positioner, jag kan inte längre anstränga mig för att göra motstånd. Det är som att du tagit över min kropp. Min egen idé om vilja, och egna villkor. Du vet att jag har resignerat, lagt mig platt fall och försöker skydda mig mot dig med händerna tryckt emot. Du vet vad som krävs för att jag skall komma till Trädet.

 

Den där sjuka ångesten, den där obeskrivbara poppade känslan av att inte kunna andas. Att plötsligt inte få luft. Att stå med utsträckt hals och kippa efter..liv. Den där smörjande okuvliga rädslan av att upplösas när som helst.

Du har givit mig en trädgård, en skymd plats, en dold hemlighet, en uppenbar sanning. Att få luta kinden emot, och få hålla om. Hårt. Länge. Tills den stunden är tömd.

 

och allt rinner ut..som en porlande bäck av omistlig sorg, undanstoppad av plågad rädsla, bortskrämd av ekande motströmt tvivel. Vanföreställda krav att man orkar förbi. Alla lägereldars dans. Att hänga upp och ner och tömma varje cells minne likt en slaktbods ögon ovan tak. Hjärnan är tom. Huvudet ömmar. Ögonen uttjänta. Munnen torr. Rösten död. Orden vilsna.
Meningen styckad. Ansikten bedömda, ansikten behövda, ansikten saknade, ansikten förlåtna, ansikten i liv. Förvirrad, desorienterad, upplöst, stum.

 

kramar hud mot bark

inget luktar, inget hörs, inget syns

 

 

-

 

Cat Bird

ta mig ur tjänst

 

från en ground reserv

 

-

 

du vet inget

om mitt hem

 

 




Fri vers av पिWhite Eagleॡ gästas av &#
Läst 814 gånger och applåderad av 26 personer
Utvald text
Publicerad 2008-07-12 10:24



Bookmark and Share


    glasa VIP
andlös
av tacksamhetens öppnande
lättnad av förståelse
läser jag här ÄNTLIGEN med
jag är med
och får vara i egenkänslan av att vara

förstådd

mina himlar släpper allt som tynger
min jord andas ut

djupt ur djupt
tackar jag för denna vidd och höjd
2008-08-06

    Erika H
och så säger det pang igen

du säger dunk och landar i mig

orden som slag
och jag ger mig
öppnar upp och låter dig skölja in

vad ger någon rätten att tränga in och ta plats, föra undan jaget och berätta sagor om jaget... för det kan aldrig bli annat än sagor när jaget inte står stilla... inte vill stå stilla... då blir det "det var en gång", och hur många gånger ska vi lyssna till det?
vem vet egentligen något... när vetskapen bara är en front av en mikrob av det vi skulle kunna äga i kunskap men inte kan ta in...

vi är ju trots allt bara...


underbart hur du för samman början med slutet... underbar första del som höjer sig ovanför och svävar ur egen kraft

så jäkla snyggt!!!!!
2008-07-24

    ej medlem längre
Orden trillade ner från ögonvrån mjukt runt näsan och landade med en salt öm känsla i mungipan, så bra... känsla... starkt och sitter där ... utan aggressivitet.
2008-07-21

    Glittra G
Poetiskt, vackert, sorgligt, stillsamt. Gillar bilden till orden, den passar perfekt. Lämnar mig med stilla funderingar.
2008-07-13

  Maria Zena Viklund
kramar hud mot bark, stark text som berör mig på djupet, tack!
applåd o bokmärke!
2008-07-13

  Cattastropher
Tolkas och njutes en vacker gestaltning som ett
närmandets - mötets process, där allting
finns beskrivet ur perspektivet den älskandes utsträckta hand,
det vidöppna som åter stänges.

När handen sträckts ut, alla masker fallit,
motståndet luckrats upp, sorgen som inträder
av att tvingas inse hur facetterna flyttar sig, , hur
man faller då, när illusionen eller det verkliga har demaskerats.

Ändå älskar man barken till döds.


Underbar text. Allt finns. Människan är trädet.
2008-07-13

    Göte Holmlund
ur alla dessa språk..snyggt..haha först tyckte jag d stod carl bildt..skyller på lapin kultan o sommarens ofokus
2008-07-12

  Elaine.S VIP
Så obeskrivligt bra skrivet...huden känns så påtagligt mot barken ..som något verkligt som går att ta på...mitt i allt som bara händer..applåder...
2008-07-12

  Sanningsägaren VIP
*älskar*
2008-07-12

  Ewa-Britt Nilson VIP
Träd in, i träd
träd omslut
det beslut!
Absolut!
*******
2008-07-12

  Night Soul Woman
och jag måste tillägga:)
Bilden är så söt *kramar trädet*
2008-07-12

    Nattviol
fri och omedelbar tolkning
utifrån eget perspektiv..

som när jag föll ner i
det djupa depression
som stulit många dagar
av mitt liv senaste åren...

"inget luktar, inget hörs, inget syns"

"du vet inget

om mitt hem"

men har vaknat upp för att se
vaknat upp och kan återigen le...

ja..
2008-07-12

  Night Soul Woman
aaah . . . så vackert, så vackert
så vackert skrivet:) *applåd*
2008-07-12
  > Nästa text
< Föregående

पिWhite Eagleॡ gästas av &#
पिWhite Eagleॡ gästas av &#